Lövgroda

Amphibia → Anura → Ranidae → Rana → Rana dalmatina

Rana sâtaïsa

Lövgrodan ( Rana dalmatina ) är en medelstor amfibie som kännetecknas av en slank kropp och särskilt välutvecklade bakben, vilket ger den en anmärkningsvärd förmåga att hoppa.

Färgen varierar från beige till rödbrun, ofta med ett tydligt mörkt band över tinningregionen som bidrar till artens eleganta och diskreta utseende.

Honorna är något större och kan bli upp till 8 cm långa, medan hanarna vanligtvis mäter mellan 5 och 6 cm.

Under parningssäsongen utvecklar hanarna mörka brunnuptialkuddar på tummarna och kraftigare framben, samt en ganska diskret inre strupsäck.

Vid kläckning är ynglen 6–7 mm långa och känns igen på sin mörkbruna färg och fina gyllene prickar.

Lövgrodans utbredning i västra Ligurien är fragmenterad och koncentrerad främst mellan 200 och 1 000 meters höjd, längs svala, fuktiga dalgångar där blandskogar och permanenta vattendrag finns kvar.

Arten var tidigare mer utbredd, men förekommer nu ofta i isolerade populationer i mindre urbaniserade delar av inlandet kring Savona och angränsande områden.

Denna art föredrar fuktiga och svala miljöer, som lövskogar, gräsbevuxna gläntor i skogsbryn, tillfälliga våtmarker och långsamt rinnande bäckar med rik strandvegetation.

För fortplantning väljer lövgrodan dammar och små vattenhål, och föredrar platser där undervattensväxter ger skydd och stöd för äggmassorna.

Lövgrodan är främst aktiv i skymningen och under natten, men kan under parningssäsongen även ses dagtid.

Vinterdvalan varar vanligtvis från november till februari och dess längd varierar beroende på höjd och lokalt klimat.

Fortplantningen inleds tidigt, redan i slutet av februari i de mildare delarna av västra Ligurien: honan lägger 600 till 1 400 ägg i typiska sfäriska klumpar fästa vid undervattensväxter, och ynglens metamorfos är klar på cirka tre månader.

De vuxna grodorna äter huvudsakligen landlevande insekter, spindlar, daggmaskar och små snäckor, vilket bidrar till att kontrollera ryggradslösa djur i skogsekosystemet.

Ynglen lever däremot av alger, växtrester och små vattenlevande ryggradslösa djur, och spelar en viktig roll i näringscirkulationen i sötvattensmiljöer.

De största hoten mot lövgrodan i provinsen Savona och västra Ligurien är fragmentering och förlust av skogsmiljöer, förstörelse av lekvatten och förändringar av vattendrag.

Jordbruksutbredning, användning av bekämpningsmedel, införsel av rovfisk i lekområden, svampsjukdomar som chytridiomykos och skogsbränder utgör ytterligare hot mot arten.

I västra Ligurien övervakas arten idag särskilt för att bedöma populationsstatus och effekten av bevarandeåtgärder, vilket understryker vikten av dess skydd för den lokala biologiska mångfalden.

Lövgrodan utmärker sig genom att vara en av de första amfibierna som börjar leka så snart vintern är över; dess ägg, som ligger i karakteristiska sfäriska klumpar nära ytan, är ett säkert tecken på artens närvaro.

Den visar stor trohet till utvalda lekområden och är en utmärkt ekologisk indikator på kvaliteten i skogsmiljöer.

Lövgrodan är känd för sin hoppförmåga, som kan överstiga 2 meter, en egenskap som gett arten dess svenska namn.